Anna Ternheim - Separation Road 2006

På omslaget till sin andra skiva står Anna Ternheim framför en massa småkillar i vita linnen och svarta shorts. Ternheim, även hon i likadana kläder, har blicken nedslagen. Det är en pose som perfekt sammanfattar hennes artistperson. Anda sedan den 28-åriga låtskrivaren slog igenom för två år sedan har hon levererat bilden av sig själv som en person som inte vill sticka ut ur mängden. Hon har hållit så benhårt på sin integritet att det känns skamfullt att läsa texthäftet till Separation road. Där står allt ju det där som Anna Ternheim inte velat prata om i intervjuer. Det känns som att jag frossar när jag plöjer historier från hennes privatliv.
Men kanske är det ett exempel på att Ternheim vet hur man får motsatser att integrera. Att hon lyckas skapa dramatik trots att hennes röst är passionslös och att hon får den slicka produktionen att låta innerlig. Ternheim lånar Nina Perssons uttryck i No subtle men och påminner om Beth Orton i Such a lonely soul. Hon gör ett Kent-intro i Feels like sand och singeln Girl laying down får tankarna att vandra till Stina Nordenstams Get on with your life. Aven vi som tidigare tyckt att Anna Ternheim varit gråtråkig kommer att få vika oss för Separation road. (Kristin Lundell i SvD)

- - -

Anna Ternheim - Separation Road 2006
(Stockholm Records)

1. Intro
2. Girl laying down
3. Today is a good day
4. Such a lonely soul
5. Calling love
6. No subtle men
7. Lovers dream
8. Feels like sand
9. Tribute to Linn
10. One to blame
11. Halfway to fivepoints